Vem är JoJo?

Jag är ett fruntimmer som bor i Halmstad, och som ursprungligen kommer från den lilla rara porslinsstaden Lidköping vid Vänern. Min hemstad är inte känd som något vidare mat-Mecka. Vi är bönder, som trots vår bondläppighet inte bara kör traktor på våra geggiga åkermarker. Vi är också motsägelsefulla nog att på ett nästintill kungligt manér ha skåpen till förbannelse fulla av ärvda gigantiska mat- och kaffeserviser, såssnipor, set med sockerskål plus gräddsnipa på tillhörande fat; terriner, uppläggningsfat, kronskålar och porslinsfiguriner. Och av de sädesslag vi odlar bakar vi självfallet. (Och så bränner vi sprit på dunk!) Så jag har ätit bröd, kakor och bullar i de ansenliga mängder som bara anstår en skaraborgare. ”Fika” är liksom ett annat sätt att stava min hembygd. Och sen har vi såklart potatisen. Jag är DROTTNINGEN av potatismos. ÄLSKAR potatismos. Medans kokt potatis enligt mina smaklökar sucks cock in hell. Denna grundläggande kost av fika, bröd, potatismos och även pannkakor, har begåvat mig (och mina släktingar) med en vad vi i min släkt kallar för ”grov benstomme”. 

Nog om min bakgrund. Jag älskar verkligen att laga mat och att äta mat. Samtidigt hyser jag den största respekt för alla de människor som inte gillar matlagning. Det är ju många gånger väldigt trevligt att äta andras mat. Alltså, den som andra har lagat. Det som jag däremot är knusslig med är råvaror. Med bra råvaror brukar det mesta funka. Man får kanske krydda till det hela lite bara. Samtidigt som jag aldrig har upplevt att det går att sminka en gris genom att använda undermåliga ingredienser och krydda upp eländet till att bli ”något bra”.

Jag gillar: Om mat är av bra kvalitet så tycker jag inte att jag är knusslig eller problematisk. Jag gillar kött, fisk, skaldjur, vegetarisk mat. Jag gillar sånt som många inte gillar: ostron, koriander, sardiner och sill. Och makrill i tomatsås (vi är typ tre i världen som tycker att det är gott. De andra två har inte haft egna tänder på närmare ett sekel, och det finns tydligen en viss segregerad, hermetiskt tillsluten plats i himlen för oss). Jag gillar stark mat, fet mat, torr mat. Oproblematisk.

Jag gillar inte: Här kommer några saker som faktiskt inte ”GÅR” att få ner för mig: surströmming (det är något seriöst fel på människor som kan stoppa in något i munnen som luktar exakt som det som kommer ut ur de bakre regionerna – om det är ”tillbehören som gör hela rätten” så är det helt sjukt att folk inte äter dem istället), gröt, inälvsmat och sladdrigt och tuggigt kött. 

Bästa matminnet: Avsmakningsmenyn på Äng var helt gaaaaalen. Den drömmer jag ofta om. Har också ätit många andra fantastiska middagar utomlands. Harrys i Playa del Carmen, Mexico är en av de där drömmiga favoriterna. Jag kan konstatera att jag äter med ögat, för jag minns serveringarna mer än exakt vad jag åt.

Sämsta matminnet: När jag testade surströmming för bara några år sedan. Jag blir på lite dåligt humör när jag tänker på att den ”rätten” finns. Sedan kopplar jag tyvärr samman matupplevelse med dåliga konsekvenser av samma matupplevelse. En flera dagar lång magsjuka på Kap Verde gjorde mig evigt vaksam mot ”Gambas Pil Pil.” Jag ogillar när mat slängs upp på ett fult och slarvigt sätt.