Vem är Maggan?

Jag är ingenjör och egenföretagare från Småland, uppvuxen på landet på viltkött och potatis. Jag kan fortfarande uppskatta husmanskost (älskar stekt fläsk!) men likriktningen i min matbakgrund har gjort mig till den nyfikna ätaren av oss. Finns det något udda på menyn så skall det in, nästan oavsett vad det är. Jag älskar nya smakupplevelser och kombinationer och tycker sällan att något är direkt oätligt. Däremot har jag ganska höga krav på en måltid innan jag bedömer den som riktigt god. Jag tror att jag kommer att dela ut många treor och fyror men få ettor och femmor.

Mina största laster i matväg är: öl, rött kött och rödvin, möjligen inte i exakt den ordningen men i alla fall… Guilty pleasure: kebabtallrik, cola zero och ett överblivet glas rött från kvällen innan, på soffan dagen efter en riktig brakmiddag!

Måste jag peka ut något som jag helst inte äter: … så blir det svårt ... Men överkokt och dåligt kryddat är alltid sämre än tuggmotstånd och överkryddat. Textur och smak är viktigt, hellre för mycket än för lite.

Mitt bästa matminne: På den supertrendiga Coya på Mykonos åt vi en helt galen avsmakningsmeny för några år sedan. Jag fick feeling och beställde in ALLT extra som erbjöds, allt ifrån sjöborre till caviar. Det var dyrt, men priset jag fick betala senare var ännu dyrare …

Mitt sämsta matminne: När ovan nämnda meny gick i riktigt tuff retur samma natt och misshandlade mitt inre så att jag låg i bleka trasor intill toalettstolen när morgonhettan åter drog in över den grekiska övärlden…

Pratar vi sämsta smakmässigt så finns det en fransk inälvskorv, andouilette, som smakar och doftar som avskrädeshögen bakom ett slakteri. Den äter jag aldrig igen. Bäverhojt är motsvarigheten i dryckesväg. Kommer jag heller aldrig att beställa in igen. Den killen som kom på att man ska krydda hemkört med analkörtlarna från en bäver är nog ännu sjukare än den första människa som bligade på en diande kalv och tänkte att det där ser änna inte så dumt ut!